Här anstränger man sig för att John inte ska slå huvudet i allt som har en kant och är hårt. Tror ni att han tycker kuddarna är roliga, nejdå. Bakom kuddarna finns det vassa möbler som oerhört mycket roligare.
Han stannar inte där man lägger honom om man säger så.
Men söt är han!
Jag kommer aldrig sluta att förundras över vad vi människor har för behov. Vi vill bli sedda som unika individer, som egna, som delar. Men vi vill också att dessa delar ska bilda en helhet.
Människor vill vara delaktiga.
Delaktiga i någonting som utgör en helhet.
Människor som delar är unika, egna. Är människors delaktighet i en större helhet också unik och egen? Eller är den samma för alla?
Vi får lära oss att vi ska se till människan i sin helhet, men också se människans behov att vara en del i en helhet. Vems helhet handlar den större bilden av? Är det min syn på vad delaktig i en större bild är eller är det din?
Jag sitter på bibblan och läser och tankarna svävar alltid ut..
Hejsan!
Denna ljuva tisdag började med att jag försov mig. Föreläsningen i traumatologi börjde 08.00 (tidigt!), jag vaknade 07.30. Det var bara fram med patten, på med kläder och sätta sig i bilen. Jag var där 07.58. Bra jobbat! Fyra timmar senare var det lunch. Jag åkte hem och lagade lasagne och hade lite kvalitetstid med min lilla bebis och Jacob. Sedan var det bara att parkera sin rumpa på bibblan och drunkna i Katie Erikssons vårdteorier. Nu är jag färdig och vill bara hem och gosa med min lilla bebis. Och det ska jag göra! UH SÅ GUTT!
John fick en liten smakis i söndags. Vi gjorde potatismos så han fick lite att smaka på, mest leka med. Det var potatismos överallt. Men det är nog bara att vänja sig. Jag välkomnar kladdet!
Kladdo!
Partystassen är på plats. Klackarna i taket för idag blir jag fru Nääf. Herregud alltså.
Ok, här kommer kanske inte världens roligaste boktips men för den som är intresserad av omvårdnad är den mycket givande. Jag håller på att plöja genom Gunnar Birgegårds – vård av cancersjuka. Gunnar är specialist i hematologi vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala och en av landets främsta experter på anemi vid cancersjukdomar. Jag sitter just för tillfället på biblioteket och läser vård av cancersjuka för att samla material till min C-uppsats. Och vilka aha-upplevelser jag får! Boken inriktar sig på cancersjuka patienter men är applicerbar på resten av vården också. Han sätter verkligen ord på hur vi som vårdpersonal exempelvis kan ge känslomässigt stöd och hur vår kommunikation och professionella hållning spelar roll i mötet med patienterna.
Smart människa den där Gunnar!
Ikväll får jag finbesök. Tre små damer som jag inte har träffat på länge nu, varav en av dom har en liten bebbe i magen som snart tittar ut ! 
Jag ska baka äpplepaj och suga in närvaron av dessa tre underbara varelser. Men först ska jag hem till familjen. Äta lite lunch, ta en promenad i solen och läsa lite i Gunnars bok. Är inte livet bra underbart?
Jag har landat på biblioteket och det första jag gör är att kika runt på bloggar. Jag måste skärpa mig! Jag måste bli klar med den här uppsatsen det här seklet. Men det är så tråkigt! Och gud vad jag saknar min gamla klass. Det var en helt annan sak när de satt utspridda här på bibblan. En spontanfika var aldrig långt borta. Hoppas att alla har det bra på sina nya arbeten. Snart, SNART är jag också där.
Idag är det alla hjärtans dag. Jag kan inte säga att jag och Jacob brukar fira direkt, men någon liten present kanske det slinker ner på vägen hem. Igår smakade John på sin första näve jord. Han låg glatt och sprattlade på golvet. Jacob skulle gå till köket för att hämta någonting och en halv sekund senare hade John ålat sig fram till en blomkruka för att smaka på lite jord. Av alla saker som står på golvet är självklart jord målet. Så när jag kom hem från träningen var Johns badvatten fullt med jord. You guys!
Disciplin Aneta! Dags att börja skriva ner sin metod. Wie!
Oj det var ett bra tag sedan.. Men jag har mina 11 trogna läsare trots dålig uppdatering Jag undrar vilka ni är? Mamma är en kan jag tänka mig. Lena är den andra, sedan vet jag faktiskt inte vilka ni andra är.
Anledningen till den sjukt dåliga uppdateringen är att jag åter sitter i skolbänken och tragglar C-uppsats. Men jag tänkte kika in och lägga upp en bild på John, numera snart 5 månader gammal!
Här är han, världens finaste lille skrutt!
Här inne var det dammigt. Jag har visst inte uppdaterat bloggen på ett bra tag. Det är så mycket annat här i livet som tar tid och energi. Men nu har jag en stund över.
Kan ni förstå att det redan är november? Tiden bara flyger förbi. Det känns som att jag precis klev upp ur sängen och klockan är snart halv fyra. Det känns som jag precis blev mamma och John är snart sju veckor gammal. Det känns som att det precis var sommar och nu är det snart jul.
Idag är det första söndagen på mycket länge som vår lilla familj inte har något på schemat förutom att bara vara. Så skönt! Trots att John är lite förkyld och lite mer gnällig en vanligt så är det en underbart avkopplande dag.
Kommande veckan ser också lugn ut. Vi tar den som den kommer. Det enda som är inplanerat är en date med mamma. Hon ska färga mitt hår inför bröllopet i Göteborg som äger rum om två veckor. Min bror ska gifta sig. Bröllopet tror jag kommer bli helt fantastisk, och det är verkligen en helg vi ser fram emot då vi har unnat oss en extra natt på hotell i Göteborg. Mysigt!
Nu ska jag gå ut på en långpromenad.. Mammakilona ska bort!
Han blir bara sötare och sötare!
Ni har väl inte missat det här klippet? Småländska när den är som bäst!
Stefan, här ligger vi inte bra.
